så jäkla förbannad!
mamma har ändå ingen koll och vi började bråka, så hon kommer inte bry sig ändå. jag tycker det är så sjukt patetiskt det är hur blind hon är för problemet.
min lillasyster är riktigt fet och vi berättade det för mamma och frågade om hon verkligen inte ser det. ''hon växer'' punkt slut. vadå hon växer? visst om hon hade stått på högsta normalvikt i bmi, jag förstår det i så fall. jag vägde också mer just när jag växte men det jämnade ut sig. men hon är verkligen fet. valkar som klumpar sig överallt och hon är bara allmänt ful. mamma blev så sjukt förbannad när vi berättade att hon borde stoppas.
hon går och köper chips, godis och läsk varje dag efter skolan, jag berättade det.
- ja, jag kan ju inte göra något åt det i fall hennes pappa ger henne pengar hela tiden. jag kan inte rå för att hon köper saker där hela tiden!
NEJ, det har jag förihelvete aldrig sagt heller. men om någon vuxen skulle prata med henne hur dåligt det är att äta för mycket socker och för mycket annat som hon småäter helatiden. det kommer sluta med att hon är 30 plus och ligger på sjukhuset pågrund av fettma och att hon inte klarar sig själv eller vad fan som helst.
jag är riktigt arg att ingen tog tag i mig, jag trodde det var okej att äta för ingen sa åt mig att sluta. till slut tog min pappa tag i det och började säga stopp, nej och ''det räcker nu''. det är jag jätte tacksam för. min mamma däremot ville bara att jag skulle äta.
min systers pappa verkar inte bry sig heller, så om nu ingen av föräldrarna tycker att hon är för tjock.. vad ska då hända? hon lyssnar inte på oss. alltså kommer hon bli tjockare, fetare och äckligare. till slut sa mamma att hon blir så ledsen att vi bara pekar ut allt dåligt hon gör och att vi säger att det är hennes fel. men det har jag fan inte gjort, jag har sagt vadfan min syster gör för fel och att hon behöver någon som kan hjälpa henne att inse.
Usch vad förbannad jag är. ta tag i problemet för i helvete.
Jag håller verkligen med dig, det är faktiskt föräldrarnas sak att inte låta det gå utför för sina barn. Nu vet ju inte jafg hur gammal din syster är, men alltså, man måste ju lära sina barn att det inte är hållbart i längden med ett osunt leverne liksom. Det funkar ju inte att äta glass och godis och skit varenda dag. Om inte annat så utvecklas ju ett sockerberoende som är farligt svårt att bli av med senare.
Men iaf, tänk på att BMI är missvisande när man är yngre än 18 eller fortfarande växer :)Försök att uppmuntra din syster DU istället till ett nyttigare liv, (och inte nyttigt på "vårt sätt" ;) du vet vad jag menar) genom typ grönsaker och godis på lördagar och kanske fredagar om det är svårt för henne att sluta. säg det till dina föräldrar också, kan vara svårt för vuxna att inse själva att de gör fel. Och vet de att de gör fel så är det ännu svårare att liksom, öppna ögonen för det.
ursäkta, men det är ju faktiskt bara sjukt. Isåfall så kanske det inte är så mycket att göra, men du kanske ska berätta för din syster att hon kommer ångra sig så fasligt sen? Kan dock vara svårt att få in det, eftersom hon är så pass liten än.
Jag har haft ungefär samma problem med min mamma, fast tvärtom och när man var ung och trotsig så gjorde jag bara tvärtom. Det är nog anledningen till att jag har såna problem idag tyvärr. Varför ska mammor vara så himla beroende på en... :(
