Fastan går bra, ingenting olämpligt har passerat mina läppar! Det blev endast en cola noll på stan idag. Har promenerat ca. 40 minuter minst, 20 minuter till stan och 20 minuter hem därifrån. Jag och min kompis gick en bit där borta också, men det räknar jag inte med.

Systers boyfriend: Ska du ha mat?
jag: nej.
Systers boyfriend: Varför inte? Vad äter du? Jag ser dig inte äta knappt.

Nä vadå...? Det är en bekräftelse på att jag klarat mig i alla fall. Normala människor tycker jag knappt äter, det är ett bra tecken. Jag sa att jag köpte en sallad på stan istället. Jag är nervös inför imorgon, vi har idrott. Min kompis ska inte dit med mig, hon har gett upp. Jag ska i alla fall gå dit, är det något jag inte klarar av att vara med på, som får mig att må dåligt då drar jag. Säger något till läraren och får jag inte cykla istället då drar jag därifrån. Jag vill bara ha ett G i idrott.. Varför inte bara ge mig ett?! Dom ser ju hur mycket jag lider. Blä!