I natt pratade jag och han ut.. så jag har en del saker solklart för mig. Han och jag - kommer aldrig hända. Det visste jag innan, men det var inte förrän nu jag fick in det helt i huvudet. Men eftersom att jag inte kan ha honom så vill jag inte att någon annan ska ha honom heller. Sen att jag alltid har vart den som ''vill ha det jag inte kan få'' gör ju inte saken bättre. Får jag det jag inte trodde jag kunde få så vill jag inte ha det längre. Det var vad som hände med mitt ex. Vi bråkade, jag kunde inte få honom men efter flera månader av försök så fick jag honom ändå - då ville jag inte ha honom längre. Vad är mitt problem? Varför kan jag inte bara bli nöjd och vara lycklig för?!

Jag har alltså inte fått någon sömn inatt, eller ja.. 1-2 timmar. Jag har en del jobbiga saker jag ska göra idag. Gå till min idrotts lärare och fråga om jag har möjligheten att få ett G.. Om jag får IG så kommer jag vara nära på att ta självmord, det är en sak som är säker. Min pappa körde på denna ''Idrott är det enklaste betyget att få G i och får du inte G då jävlar''.. Förstår ni mig nu? Idrott är det mest läskigaste jag vet, gråter varje gång före eller efter lektionen.