Igår pratade jag med mitt ex (Jens) och killen jag gråtit över och skrivit om senaste tiden (Jon). Påhittade namn, det blir så rörigt att förstå annars. jag hörde någon säga förut att ''Man kan inte komma över någon, man bara slutar bry sig''. Jag tycker det passar riktigt bra in i min situation.

Jens (mitt ex) har vart en person jag vart riktigt svag för. Jag kunde ligga i sängen innan jag skulle sova och tänka på honom i flera timmar och bara le. När vi se gjorde slut så grät jag över honom i flera månader (vi var mer eller mindre tillsammans i flera år), sen så slutade jag bry mig om honom eftersom att jag tyckte han var totalt sne i huvudet, han behandlade mig helt fel sista tiden. Och med tiden försvann känslorna eftersom att jag inte brydde mig. när vi sen började prata igen något halvår senare så kände jag hur känslorna bara kom tillbaka. Han och jag hör ihop på något sätt, vi dras tillbaka till varandra varje gång.

I alla fall, jag och jens camade. Jag var så nervös att jag ville dö, ''jag är ju skit fet! han kommer hata mig!''. Det gjorde han inte, han bara tryckte på med komplimanger. varje gång vi pratar, träffas eller camar så berättar han alltid att ''ditt leende, det är så vackert. du är så jäkla vacker när du ler!''. Vilket gör att jag ler ännu mer. Jag hatar mitt leende, så det får mig att bli skit glad när han säger något sånt. Han är perfekt.. nästan..

Problemet är att jag är fet och han är bmi 17. BMI 17!!! Det får mig i och för sig att bli mer peppad. Skulle det bli något mellan oss igen så kan ju inte tjejen vara tjockare än sin kille?! Han kan däremot äta hur mycket och vad som helst, medans jag.. ja, kan äta 1 köttbulle och se 1 kg mer på vågen. Sorligt.. Han är underbar i alla fall ♥

Jon gör mig fortfarande ledsen, men inte lika längre. Jag menar, han behandlar inte mig helt rätt han heller. Jag märker att han försöker göra mig avudsjuk. Resultatet blir att jag ligger i sängen och gråter floder hela natten. men han är ju också så underbar..

Problemet är att.. att ha pojkvän innebär ju att man inte ska vara rädd för att visa sin kropp. Sova i munktröja för att dölja sina armar eller mage liksom. Vad jag har hört av killkompisar också är att deras tjejer är rädda för att visa sin kropp. Som när dom tex. ska byta om, några tog sina kläder och gick till toan för att byta. Killarna trodde att det var deras fel. Såna grejer.. jag är äcklig, jag är som tjejen som skulle gå till toan för att byta om. Jag måste bli nöjd själv innan jag kan börja tänka på annat.