nu kör jag på fasta, från 22.20.
mamma har ändå ingen koll och vi började bråka, så hon kommer inte bry sig ändå. jag tycker det är så sjukt patetiskt det är hur blind hon är för problemet.

min lillasyster är riktigt fet och vi berättade det för mamma och frågade om hon verkligen inte ser det. ''hon växer'' punkt slut. vadå hon växer? visst om hon hade stått på högsta normalvikt i bmi, jag förstår det i så fall. jag vägde också mer just när jag växte men det jämnade ut sig. men hon är verkligen fet. valkar som klumpar sig överallt och hon är bara allmänt ful. mamma blev så sjukt förbannad när vi berättade att hon borde stoppas.

hon går och köper chips, godis och läsk varje dag efter skolan, jag berättade det.

- ja, jag kan ju inte göra något åt det i fall hennes pappa ger henne pengar hela tiden. jag kan inte rå för att hon köper saker där hela tiden!

NEJ, det har jag förihelvete aldrig sagt heller. men om någon vuxen skulle prata med henne hur dåligt det är att äta för mycket socker och för mycket annat som hon småäter helatiden. det kommer sluta med att hon är 30 plus och ligger på sjukhuset pågrund av fettma och att hon inte klarar sig själv eller vad fan som helst.

jag är riktigt arg att ingen tog tag i mig, jag trodde det var okej att äta för ingen sa åt mig att sluta. till slut tog min pappa tag i det och började säga stopp, nej och ''det räcker nu''. det är jag jätte tacksam för. min mamma däremot ville bara att jag skulle äta.

min systers pappa verkar inte bry sig heller, så om nu ingen av föräldrarna tycker att hon är för tjock.. vad ska då hända? hon lyssnar inte på oss. alltså kommer hon bli tjockare, fetare och äckligare. till slut sa mamma att hon blir så ledsen att vi bara pekar ut allt dåligt hon gör och att vi säger att det är hennes fel. men det har jag fan inte gjort, jag har sagt vadfan min syster gör för fel och att hon behöver någon som kan hjälpa henne att inse.

Usch vad förbannad jag är. ta tag i problemet för i helvete.