känslan när man är så försiktig och så tyst man kan när man går in i sin systers rum klockan 06 på morgonen. Går in snabbt och låter knappt mer än en mus. Tänder inte lampan, utan man verkligen smyger! Och lämnar rummer inom några sekunder eftersom att man inte vill väcka ngåon 06 på morgonen när den börjar vid 12. För det andra så börjar hon runt 12 varje dag, ändå är jag snäll nog att inte väcka henne.

Så när man börjar 12 för första gången i hela sitt liv, annars börjar man 8 eller tidigare. Då ska ens egna feta fula syster gå in på ditt rum och hitta en sak. Hon tänder lampan på högsta jävla ljuset nånsin. Står och slänger kläder runt sig, suckar extra högt och börjar prata med en när man sover! Låt mig inte glömma att hon öppnar balkongdörren också, nu är det iskallt i mitt rum, hon lämnade lampan på och kläderna ligger mer utspritt än vanligt. det värsta är ju att jag sa åt henne stolt flera gånger igår att jag börjar 12.

Jag blir alltid behandlad som skit, oavsett vad det handlar om.

Tack så jävla mycket. Är det tacken för att man försöker? Äckliga, feta skit skabbhelvete.